Minneshunden
 
Bolanas Skoter (Scooter) född 910421 var en jättesnäll och mysig schäfer.
Han var stor 67.5 cm vilket är 2.5 cm för högt. Men han var minst lika snäll som han var stor. Barnen kunde göra vad de ville med honom.
Han var allt annat en än vakthund. En gång när det ringde på dörren mitt i natten sprang han ner i källaren och gömde sig tills husse hade öppnat dörren.

Min dåvarande sambo tävlade lydnad och spår med honom. Spåret tröttnade Scooter på, troligtvis för att det gjorde ont i ryggen att gå med huvudet i backen. Han hade pålagringar på två ryggkotor och blev pensionerad vid 4 års ålder.

Han blev godkänd på BOK-provet .
Och godkänd i Lägre klass spår
Och LP1 och två förstapriser i Lydnadsklass 2
Han var Korad med 134 poäng.
Tyvärr blev jag tvungen att avliva honom knappt 10 år gammal.
Han fick troligtvis en hjärnblödning.
 
Solex 010228-120825

Min älskade Solex dog i augusti. Han ville inte äta en dag och då förstod jag att något var ordentligt fel. Dagen efter kunde han knappt gå. Så det var inte mycket att fundera över.

Solex var min första egna hund. Vi tränade och tävlade lydnad. Många klass 1-tävlingar blev det och även några i klass 2, men där gick det inte bra alls.
Hade han varit renrasig skulle han ha haft LP 1.

Vi saknar honom mycket. Det känns fortfarande ganska tomt efter honom.

 

 

Idun

Älskade lilla skruttan, pica pica, en otroligt rolig hund som samtidigt inte var lätt att ha. Fanns det mat i närheten skulle den ätas upp, att sträcka sig upp och stjäla framför ögonen på oss var inga problem.
När Idun var 3,5 halvt år tog jag över henne från hennes uppfödare. Vi spårade ganska mycket, men jag fick henne aldrig att förstå varför man skulle träna lydnad.
Redan som ganska ung hade hon problem med sina öron, det blev värre och värre, mellan gångerna mådde hon bra. Sen kom klådan över hela kroppen, hon blev sämre och sämre och mer och mer stressad över det. När vi hade provat allt vi kom på utan resultat blev vi tvungna att avliva henne endast 9,5 år gammal.

 

Tellus 041002 - 150116

Min älskade hund som verkligen var mer än bara en hund. Han kommer alltid att vara den hund som betytt mest för mig. En bättre kamrat kan jag inte tänka mig.
Inte alltid så lättränad, men han hade så mycket annat.
En fantastisk spårhund var han. Tyvärr blev han skotträdd i ung ålder och resten av lydnaden räckte aldrig till uppflytt ur lägre, men godkänd blev han båda gångerna vi tävlade.
Förstapris i lydnadsklass 2 och många priser, dock utan pinnar, i agility- och hoppklass 2.
När han var 6-7 år fick han problem med magen och det visade sig vara en ordentlig inflammation i mage och bukspotkörtel. När han blev 10 hade det utvecklats till cancer i magen och jag hade inget annat val än att låta honom somna in. Jag kommer alltid att sakna honom mer än allt annat.