Solex Aktivitet
Solex och jag har gått flera kurser, från valpkurs till tävlingslydnad klass 2-3. Valpkursen hölls på en stor gräsmatta utanför mig eftersom Solex var så vansinnigt åksjuk och om jag stoppade i honom tabletter så var det ingen idé att försöka träna med honom. Första gången han och jag var på brukshundsklubben i Nynäshamn var när grundkursen startade. Han hade då blivit bättre med åksjukan och kunde åka kortare sträckor utan att spy. Nånting som var jättekul med den kursen utom att vi lärde oss massor var att nästan alla fortsatte till nästa kurs och när tävlingslydnaden också var slut var vi 4 eller 5 stycken som ville gå ännu en kurs och då skräddarsydde de en kurs åt oss.

 

08-06-18 Solex fick gå ett anlagstest i viltspår och han blev godkänd. Han tyckte verkligen att det var jättekul. Domaren hade bara gott att säga om honom. Solex som aldrig markerar nåt annat än sin godisskål på spåret, markerade ett gammalt skelettben som låg i hans spår...

V. 30 förra året (2005) var vi på läger som kennel Gemdales och kennel Mironik ordnade. Nu väntar vi på nästa läger som börjar snart.

 

V.30-06 var Solex med på Gemdales/Mironiks årliga läger. Första två dagarna tränade vi lydnad och Solex fick mest vila eftersom han fort tröttnar om man tränar för mycket med honom.Vi passade i alla fall på att fråga lite om apporteringen som vi har en hel del problem med, men som vanligt när man ska visa med Solex så kommer ju inte felen, han tuggade inte alls när han fick in apporten i munnen, så Eva Ivarsson som var vår instruktör rådde mig att bara fortsätta träna på att hålla fast utan tugg.

 

Tredje dagen började vi spåra och Solex fick ett spår om dagen i tre dagar. Han fick ett eget spår och två av Tellus avlagda spår.... Jag återanvänder ofta spåren till Solex eftersom han löser det så bra och vi får ju i alla fall inte tävla. Huvudsaken är att han får aktivera sig. Första spåret låg inte på nån vidare trevlig mark, på 300 meters spår höll vi på att trampa ner i 4 jordgetingbon..... Men vi klarade oss, både hundarna, jag och de som följde med i spåret.

 

Roligast var när Angelica som har Echo och Allan la ett spår till Solex. Den tjejen är otrolig - hon visste precis var hon hade satt fötterna i spåret.... Så hon kunde hjälpa mig att se när Solex går av spåret. När han lyfter nosen sådär 1-2 dm över backen så är han inte i spårkärnan längre.

 

Vi tränade också ett uppletande på övertid. Ulrika, Charlies matte och tillika spårinstruktör för oss på lägret, och jag stannade kvar i skogen i regnet efter ett förmiddagspass och passade på att träna gamlingarna och Tellus på ett uppletande. De var jätteduktiga allihop. Men eftersom det här är Solex sida så ska jag ju berätta att han hittade alla föremålen och hade världens fart både ut och leta och komma tillbaka med sakerna. Att Ulrika och jag kom en dryg timme försent till lunchen det är smällar man får ta. Jag var dessutom helt dyblöt, men vad gör det när man har två överlyckliga hundar i släptåg?