12/9-2006 I dag släpade matte med mig till den elaka veterinären igen...

- Solex, Sophie är inte elak, hon är en jättesnäll och duktig veterinär.

-Men matte, hon slog mig.... - Det gjorde hon inte alls, hon kände på dina ben och på din mage.

-Det gjorde ont och dessutom förolämpade hon mig.... -Glöm det grabben, det gjorde inte alls så ont, du ville bara leka schäfer och vara gnällig. Jag tycker det var mycket ofint av dig att morra åt Sophie. Och att hon sa att du ser mycket äldre ut än du är, det gör du ju sen du blev sjuk.

-Jag morrade inte, jag talade bara om att hon skulle låta bli att göra illa mig....

Vad Solex än säger om veterinärn så tycker jag att det gick jättebra. Han har alldeles för dåligt med muskler i bakvagnen, men det visste vi ju redan. Däremot trodde hon att vi har kommit tillrätta med magen och det är en stor vinst. Nu ska vi försöka jobba på sakta sakta med simningen och samtidigt försöka få tid för laserbehandling av honom.

I Februari 2006 vaknade jag en morgon av att Solex spydde och det gör han inte så ofta, men den här gången var det värre än jag någon gång har varit med om. Det var blodigt, inte mycket men tillräckligt för att jag skulle få nippran. Åkte in till djursjukhuset där de kollade igenom honom och röntgade för att se om nåt satt ivägen , men det gjorde det inte. Vi fick åka hem eftersom jag inte trodde att Solex skulle må så bra av att vara instängd där. Det värsta han vet är att vara instängd. Två dagar senare var det dags igen, då kom det mer blod, in till vet igen. Där påbörjade de en kontraströntgen. Efter tredje bilden rastade jag Solex och det sprutade blod ur baken på honom. Han blev inlagd på infektionskliniken eftersom vi inte alls visste vad det var. Efter tre dagar kom en mycket gladare och piggare Solex hem igen. Han fick dietmat i flera veckor och blev bra.

Men riktigt glad får man aldrig vara.

Stackars Solex har haft ont i ryggen och den dumma matten trodde från början att det var höfterna som gjorde ont. Han är röntgad med C på båda höfterna och ua på armbågarna.

Det började med att han ibland gick orent, inte riktigt som att han haltade. Han har fått massage och det har blivit bättre. Vintern -05-06 rymde han i skogen och sprang runt i en halvtimme i djupsnön . Efter det har han varit halt ganska ofta. Åkte till djursjukhuset och röntgade honom och det konstaterades att han hade en sammanväxning i ryggen, inte mycket, men tillräckligt för att han skulle avlasta bakvagnen. I stort sett alla muskler bak hade gett upp. Han var väldigt tunn över rumpan. Vi började ge honom metacam . Men det tålde inte magen och hans magsår kom tillbaka. Vi det här laget var man ganska säker på att var ett magsår. Ny omgång med dietmat och när han var bra fick han börja med magsårsmedicin- Andapsin- ihop med metacamet.

Han har också fått börja på hundsimmet. Det tycker han är jätteroligt. Där har han simmat två gånger i veckan ungefär under ett par månader. Med uppehåll den tiden magsåret kom tillbaka och han bara skulle vila ett tag.

Men som vanligt får man aldrig vara riktigt glad.

I Juni 2006 fick han en öroninflammation som var ganska jobbig. Han har i skrivandes stund precis kommit hem från efterkontrollen och det konstaterades att han fortfarande inte är helt bra och ska fortsätta med örondropparna i en vecka till. Tack och lov är han inte så allmänpåverkad, så han får fortsätta simma. Och det är ju tur det när man har en temperatur på 25-30 grader utomhus.