Hemland:

England

Bakgrund / ändamål:

Korthårig collie är en av de äldsta brittiska raserna, ursprungligen från norra England och Skottland, där den användes som vallhund.
Vid 1870-talet började collien renavlas exteriört och vann snabbt i popularitet. Rasen delades så att en korthårs- och en långhårsvariant uppstod. De båda hårlagen har dock korsats med varandra hela tiden.
I slutet av 1800-talet utbildades ett stort antal sanitetshundar (räddningshundar) i England och på kontinenten. Intresset för rasen i Sverige tog fart först på 1970-talet.
Korthårscollien är en brukshund och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete; den fungerar även utmärkt som familjehund.
Till lynnet skall den vara vänlig, alert och samarbetsvillig.

Helhetsintryck:

Till synes begåvad med intelligens, livlighet och energi. Står med värdighet som behärskas av fulländad anatomisk välbyggdhet utan att någon del är oproportionerlig och som ger sken av arbetsförmåga. Dess rätta byggnad måste uppfylla kravet på styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig. Det rätta collieuttrycket, ett synnerligen viktigt begrepp, uppnås genom fullkomlig balans mellan och i kombination av skalle och nosparti, kompletterat av korrekt placerade ögon av korrekt färg, form och storlek samt korrekt ansatta och burna öron. Collien är vänlig, aldrig nervös eller aggressiv.

Huvud:

Huvudets form är av stor betydelse och skall vara i proportion till hundens storlek. Både framifrån sett och i profil liknar huvudformen i stort sett en mjukt avtrubbad, jämn kil. Hjässan skall vara flat. Från öronen avsmalnar huvudets sidor gradvis mot den svarta nosen, utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Sett i profil skall hjässlinjen och noslinjen vara parallella och raka av samma längd, uppdelat av ett litet, men urskiljbart stop. Mitt emellan de inre ögonvrårna, som också är centrum för ett korrekt placerat stop, ligger mittpunkten för huvudets hela längd.
Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt. Underkäken kraftig och välmarkerad. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan av underkäken får aldrig vara överdrivet. Nosspegeln skall vara svart.

Ögon:

Mycket viktigt kännetecken, som ger det milt vänliga uttrycket. Medelstora (aldrig riktigt små), mandelformade med något snedställd placering. Färgen mörkbrun, undantag gäller för blue merle där ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, antingen det ena eller båda ögonen. Blicken intelligent och uttrycker vakenhet och livlighet vid lystring.

Öron:

Medelstora, bredare vid basen och ansatta inte för tätt tillsammans, men inte heller för brett isär på hjässan.
I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att ungefär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt av sig själva.

Bett:

Tänderna skall vara tillräckligt stora. Käkarna kraftiga, med ett perfekt, jämnt och fullständigt saxbett, dvs överkäkens tänder sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till käkarna.

Hals:

Muskulös, kraftfull, förhållandevis lång med väl välvd nackbåge.

Kropp:

Något längre i förhållande till höjden, ryggen horisontell och fast med en lätt förhöjning över länden.
Revbenen väl välvda, djup bröstkorg, tämligen bred bakom skuldrorna.

Fram- och bakben:

Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.
Frambenen raka och muskulösa, varken inåt- eller utåtvridna armbågar med medelkraftig benstomme. Underarmarna ganska muskulösa, handlovarna skall vara böjliga utan att vara veka. Bakbenen skall ha muskulösa lår, underbenen torra och seniga, knälederna välvinklade.
Hasorna korta och starka.

Tassar:

Ovala och välutvecklade trampdynor. Tårna väl välvda och tätt slutna. Baktassarna något mindre välvda.

Svans:

Så lång att sista svanskotan når åtminstone till hasleden. Bärs lågt, när hunden är lugn, men med något uppåtböjd svanstipp. Får bäras högt när hunden är upphetsad, men aldrig in över ryggen.

Rörelser:
Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd hund har aldrig utåtvridna armbågar, men rör sig trots det med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande eller paddlande rörelser är i hög grad otillfredställande. Bakbensrörelserna sedda bakifrån skall vara parallella från hasleden till marken. De skall vara kraftfulla och med ordentligt påskjut. Sedda från sidan är rörelserna flytande. Ett tämligen långt steg är önskvärt och skall vara lätt och till synes utan ansträngning.

Päls:
Kort, rak, täckhåren sträva, med mycket tät underpäls.
Aldrig trimmad eller klippt.

Färg:
Tre erkända färgvarianter. Sobel och vit, trefärgad och blue merle.

Vita tecken:

Alla ovannämnda färgvarianter skall ha mer eller mindre av den typiska vita collieteckningen. Följande tecken föredras:
Vit krage helt eller delvis, vitt bröst, ben och tassar, vit svanstipp. En bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera. Helvita eller övervägande vita är absolut inte önskvärt.