Rasbeskrivning |
|
Hemland:
England |
Bakgrund / ändamål:
Korthårig collie är en av de äldsta brittiska raserna,
ursprungligen från norra England och Skottland, där den användes
som vallhund.
Vid 1870-talet började collien renavlas
exteriört och vann snabbt i popularitet. Rasen delades
så att en korthårs- och en långhårsvariant
uppstod. De båda hårlagen har
dock korsats med varandra hela tiden.
I slutet av 1800-talet utbildades ett stort antal sanitetshundar (räddningshundar)
i England och på kontinenten. Intresset för rasen i Sverige
tog fart först på 1970-talet.
Korthårscollien är en brukshund
och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete; den
fungerar även utmärkt som familjehund.
Till lynnet skall den vara vänlig, alert och samarbetsvillig. |
Helhetsintryck:
Till synes begåvad med intelligens, livlighet och energi. Står
med värdighet som behärskas av fulländad anatomisk välbyggdhet
utan att någon del är oproportionerlig och som ger sken av
arbetsförmåga. Dess rätta byggnad måste uppfylla
kravet på styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig.
Det rätta collieuttrycket, ett synnerligen viktigt begrepp, uppnås
genom fullkomlig balans mellan och i kombination av skalle och nosparti,
kompletterat av korrekt placerade ögon av korrekt färg, form
och storlek samt korrekt ansatta och burna öron. Collien är
vänlig, aldrig nervös eller aggressiv. |
Huvud:
Huvudets form är av stor betydelse och skall vara i proportion
till hundens storlek. Både framifrån sett och i profil liknar
huvudformen i stort sett en mjukt avtrubbad, jämn kil. Hjässan
skall vara flat. Från öronen avsmalnar huvudets sidor gradvis
mot den svarta nosen, utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti.
Sett i profil skall hjässlinjen och noslinjen
vara parallella och raka av samma längd, uppdelat av ett litet,
men urskiljbart stop. Mitt emellan de inre ögonvrårna, som
också är centrum för ett korrekt placerat stop, ligger
mittpunkten för huvudets hela längd.
Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte
kantigt. Underkäken kraftig och välmarkerad. Skallens djup
från ögonbrynen till undersidan av underkäken får
aldrig vara överdrivet. Nosspegeln skall vara svart. |
Ögon:
Mycket viktigt kännetecken, som ger det milt vänliga uttrycket.
Medelstora (aldrig riktigt små), mandelformade med något
snedställd placering. Färgen mörkbrun, undantag gäller
för blue merle där ögonen ofta är blå eller blåfläckiga,
helt eller delvis, antingen det ena eller båda ögonen. Blicken
intelligent och uttrycker vakenhet och livlighet vid lystring. |
Öron:
Medelstora, bredare vid basen och ansatta inte för tätt tillsammans,
men inte heller för brett isär på hjässan.
I vila bärs de bakåtlagda, men
reses vid lystring så att ungefär 2/3 av örat är
upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt av sig själva.
|
Bett:
Tänderna skall vara tillräckligt stora. Käkarna kraftiga,
med ett perfekt, jämnt och fullständigt saxbett,
dvs överkäkens tänder sluter väl
till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till
käkarna. |
Hals:
Muskulös, kraftfull, förhållandevis lång med väl
välvd nackbåge. |
Kropp:
Något längre i förhållande till höjden, ryggen
horisontell och fast med en lätt förhöjning över
länden.
Revbenen väl välvda, djup bröstkorg, tämligen bred
bakom skuldrorna. |
Fram- och bakben:
Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.
Frambenen raka och muskulösa, varken inåt- eller utåtvridna
armbågar med medelkraftig benstomme. Underarmarna ganska muskulösa,
handlovarna skall vara böjliga utan att vara veka. Bakbenen skall
ha muskulösa lår, underbenen torra och seniga, knälederna
välvinklade.
Hasorna korta och starka. |
Tassar:
Ovala och välutvecklade trampdynor. Tårna
väl välvda och tätt slutna. Baktassarna
något mindre välvda. |
Svans:
Så lång att sista svanskotan når åtminstone
till hasleden. Bärs lågt, när
hunden är lugn, men med något uppåtböjd svanstipp.
Får bäras högt när hunden är upphetsad, men
aldrig in över ryggen. |
Rörelser:
Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för
rasen. En välbyggd hund har aldrig utåtvridna armbågar,
men rör sig trots det med framtassarna förhållandevis
nära varandra. Flätande, korsande eller paddlande rörelser
är i hög grad otillfredställande. Bakbensrörelserna sedda bakifrån
skall vara parallella från hasleden
till marken. De skall vara kraftfulla och med ordentligt påskjut.
Sedda från sidan är rörelserna flytande. Ett tämligen
långt steg är önskvärt och skall vara lätt
och till synes utan ansträngning.
|
Päls:
Kort, rak, täckhåren sträva, med mycket tät underpäls.
Aldrig trimmad eller klippt. |
Färg:
Tre erkända färgvarianter. Sobel och vit, trefärgad och
blue merle. |
Sobel:
Alla nyanser från ljus guld till djup mahogny eller skuggad sobel.
Ljus halm- eller krämfärg är absolut inte önskvärt. |
|
Trefärgad: Övervägande svart med djupt guldbruna
(tan) tecken på huvudet och benen. En rostig färgton
i överpälsen är absolut inte önskvärt. |
|
Blue
Merle: Övervägande klar silverblå
fläckad och marmorerad med svart. Djupt gulbruna tecken föredras,
men frånvaro ger inget kvalitetsneddrag. Stora svarta fläckar,
skiffergrå färg eller rostig färgton i antingen över-
eller underpälsen är absolut inte önskvärt. |
|
Vita tecken:
Alla ovannämnda färgvarianter skall
ha mer eller mindre av den typiska vita collieteckningen. Följande
tecken föredras:
Vit krage helt eller delvis, vitt bröst, ben och tassar, vit svanstipp.
En bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera.
Helvita eller övervägande vita är absolut inte önskvärt.
|
Mankhöjd:
Hanhund 56-61 cm.
Tik 51- 56 cm. |
Vikt:
Hanhund 20,5-29,5 kg.
Tik 18 - 25 kg. |
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas
i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck
och konstitution. |